Och så kraschade hon...

Snacka om att gå upp och ner och hit och dit. Är inte lika ledsen som förut, det är snarare mina skuldkänslor över barnens nya situation som jag grubblar över. Det är som om hjärnan stänger av och det är svårt att fokusera på det jag ska göra, kliver in i en enda dimma. Svårt att hålla humöret uppe just idag känner jag. Hur tusan ska jag klara av att vara den glada Erika en förmiddag som denna? Hoppas tankarna och skuldkänslorna lättar under dagen och den ofantliga lycka jag känt återkommer.