2010-09-16

100 km/tim


Det känns verkligen som om livet går lite för fort nu. Hinner knappt med att andas under tiden. Har inte haft mina fina barn under den här veckan och har knappt sett min egen lägenhet. Tiden som spenderas i lägenheten är nästan icke-existerande.

Älskar när livet bjuder på massor med händelser och rastlösheten i mig får en rejäl dos och stillas för en stund. Frågan är ju bara när den där personen som får mig att sluta springa ska dyka upp. Behöver någon som får mig att sitta ner i lugn och ro, någon som bara behöver sitta brevid och ändå får min fulla uppmärksamhet...

Har spenderat en riktigt bra dag i Skellefteå under gårdagen och hunnit med att träffa två av mina allra finaste vänner, jag älskar er verkligen Sara och Anna! Åkte hem med ett leende på läpparna :).

Inga kommentarer: