Konflikthantering

Blev oerhört förvånad när jag fick höra att Ludvig var jätte jättearg och bara skrek och slog omkring sig igår på skolan. Det är inte likt honom över huvud taget, lugna fina Ludvig brukar aldrig bete sig så då han verkligen är solstrålen själv. Visst kan även han bli arg och oerhört obstinat, men inte så där. När jag funderar på vad som kan ha väckt den reaktionen dyker dessa punkter upp som förskolläraren sa:

• Ludvig hade vänt sig om och surat när hon sa till honom i gruppen för att han gjort något han inte fått göra, medan de fortfarande var i barngruppen. Kanske hade varit bättre att ta honom åt sidan och pratat med honom.
• När hon sa att han skulle titta henne i ögonen när hon pratade hade han bara vänt sig bort ännu mer (fortfarande i barngruppen). Först då sa hon till honom att de skulle gå någon annanstans och ta det där.
• Ludvig hade då blivit jättearg och skrikit och stampat (en reaktion som jag inte känner igen hos honom). Hon tog upp honom i knäet för att han skulle lugna ner honom, men han skrek och sparkade och slog när hon höll fast honom. Vet inte riktigt vad jag tycker om att hålla honom så då det är första veckan och de känner inte varandra än.
• Det var då hon sa till honom att han fick sitta där tills han lugnat ner sig och lämnade honom.

Måste faktiskt säga att jag hade förstått om det var en Ludvig jag kände igen, men det är verkligen så långt ifrån honom som man kan komma. Visst har han gjort fel som betett sig sådär och jag ska prata med honom ikväll, men är det kanske en brist på kommunikation och det faktum att de inte känner varandra som spelar in också?

Jag kan i alla fall säga att jag skulle också känna mig trängd om det startade en konflikt i gruppen, jag blev fasthållen och sen lämnad av en person jag inte känner. Hur skulle ni tänka? Är jag en överbeskyddande mamma som försvarar mitt barn överdrivet mycket? Jag vill faktiskt inte tro det...