Rastlös

Pallar inte att vara sjuk! Har en feber som inte alls vill ge med sig och jag klättrar snart på väggarna av att inte få träna och jobba som vanligt. Visst får Wilma och jag riktigt mysiga stunder efter hon slutat skolan, men det hjälps inte, rastlösheten kryper i mig. Är man van att kunna träna så känns det när det inte blir av.

Sen så vill jag ju så hiskeligt gärna att dagarna ska gå fort de kommande två veckorna, längtar snart ihjäl mig efter Martin. Men nej nej, det är ju klart att man ska lyckas bli sjuk så att dagarna kryyyper fram i den allra långsammaste takten...