Minusgrader och strålande solsken, det finns ingenting så vackert som höstmorgnar. Idag har vi planerat in en tripp till badhuset och ikväll åker Ludvig till pappan.
Trots löpturen igår kväll kryper det i benen och kroppen skriker efter att få springa ut en sväng till i kylan. Ska man ge efter?
1 kommentar:
Hade mina ben bett om att få bli sprugna så hade jag absolut gett med mig! Synd att det aldrig händer...;)
Skicka en kommentar