Samiska

Tjoho jag kom in! Jag kommer att läsa en nätkurs i lulesamiska till hösten, känns så himla skönt att det äntligen börjar rulla. Farmor och farfar var ju trots allt samisktalande och det känns synd att inte ta tillvara på det vackra språket. Jag är typ superdupermegadunder-nöjd just nu :)

Skolavslutning

Det var ju Luddes första och Wilmas 5:e skolavslutning i fredags, barnen har nu sommarlov. Det var riktigt kallt och regnigt, men de var nöjda. Ludvig nöjdhet försvann dock då han insåg att han måste vara på fritids i alla fall, han vill ju ha sommarlov precis som storasyster.

Torsdag kväll blev det en akututryckning med saxen då Wilma ville klippa av sig allt hår, återkommer med bild på coolaste frisyren i stan :).

Pollenskit!

Är äckligt trött idag, pollenallergin har verkligen tagit knäcken på mig. Tror att det är blandat med en liten förkylning också. Känns verkligen som om jag bara vill sova just nu.

And the rain keeps falling down...

Håller alla tummar och tår för att barnen i alla fall ska få en skolavslutning utan regn, vill verkligen innerligen att sommaren ska dyka upp. Kommer att vara ledig resten av veckan, känns så himla skönt. Har tänkt att jag kanske ska få lite nyttigheter gjort hemma. Köra bort lite skräp, måla hallväggen och lära mig spela gitarr... typ...

Dagens trötta

Det gör lite ont när jag ler, är vansinnigt trött. Gör en gissning att det är bra att vila och sova nångång under helgen och inte hålla igång konstant.

Sjuka barn

Har varit hemma med vård av barn torsdag-fredag, Wilma hade feber torsdag, frisknade till fredag och fick feber åter igen lördag. Sen blev hon frisk igen som genom ett trollslag, mycket mystiskt...

Hade jag vetat om detta hade vi skippat fotbollscupen för henne på lördagen, men då hade det nog å andra sidan varit en mycket besviken Wilma att handskas med. Både Ludvig och Wilma hade 3 matcher var och förlorade runnet. Tänk att man kan vara så nöjd i alla fall, hoppas att det beror på att jag lärt dem en massa braiga saker ;).

Många barn

Ramlade in på en blogg skriven av Mirka från "Familjen annorlunda" som gått på tv 4 i vinter. Hon har elva barn och ett tolfte på väg. Blir trött bara av att tänka tanken på tolv barn och är oerhört fascinerad av den ork de familjer som väljer detta tycks ha. Hur ser det ut egentligen kan man ju fråga sig, blir de äldsta barnen verkligen barn eller några sorts extraföräldrar? Finns verkligen energi att lägga på alla barn? Kärleken tror jag är oändlig, men man har ju bara två armar och 24 timmar på ett dygn.


I min värld finns tanken på att jag kanske kommer att få något fler barn i framtiden då det finns en möjlighet att jag träffar någon utan barn. Däremot så kan jag endast tänka mig ETT barn till då jag inte vill att mina stora barn ska komma i kläm, min tid ska ju räcka till dem också. Lite skräckslagen över tanken att det kanske blir en bebis nån gång är jag, har blivit bekväm och njuter av att jag kan prata, skratta och skämta med mina goungar. Vill jag verkligen ha någon liten knodd jag måste jaga efter och hålla koll på hela tiden, vill jag ha vaknätter, matande och påklädning igen? Mina små kommer ju att vara så pass stora innan det blir dags igen.

Cyniska människor

Hade en dialog med en bekant till mig idag om dejtingens ljuva värld. Han var av åsikten att han dejtar flera stycken åt gången så att han kan se vem det lutar åt. Han påstår att man gör ett misstag om man satsar allt på ett kort "man träffar någon som man satsar 110% sedan visar det sig att hon valde "den andra killen". Då är man verkligen FUCKED".


Jag kan känna att det är tråkigt för de andra som dejtar honom då de blir "andrahandsvalet" om han inte får den som kändes bäst från början, att man inte tror tillräckligt mycket på att nån ska tycka om en och behöver en reservplan.

Han motiverar sitt val med att "Känslor är inte som Hollywood. Folk säger att de vill ha någon som bara bryr sig om dem. I nästa sekund faller de i armarna på någon neandertalare som stoppar picken i sin skoter och har en tuff tatuering." Det är helt enkelt bäst att förvänta sig att godispåsen går sönder, att större delen faller på marken och blir oätliga. Då har man i alla fall några halvgoda kvar.

Kan faktiskt säga att jag är glad att jag inte dejtar honom...

Utbrott!

Jag är så himla less alla utgifter som kommer hela tiden att jag bara vill gråta. Hur gör alla andra som är ensamma? Känns som om jag drar hela lasset konstant! Nu ska jag ha kidsen 5 veckor i sträck + en massa matcher som ska åkas till osv. Det kostar så vansinnigt mycket pengar. När man är ensam kan man äta lite annorlunda och billigare. Sen så är det tränings-/medlemsavgifter, Piteå summer games (1000 kr), grillkol som ska lösas ut för att barnen ska sälja det för klubbens räkning, bensinkostnader för otaliga matcher och cupper osv. Bryter verkligen ihop snart...

Vill tillägga att jag mer än nånting annat vill ha mina barn så mycket som möjligt, det är bara det att jag inte får det att gå ihop ekonomiskt...

Helgen

Har haft en minst sagt händelserik helg. Jobbade på ett av våra kontor i Luleå i fredag som sagt, åt sushi till lunch (mums) och fick chansen att träffa en av mina mysiga föredetta kollegor. Efter jobbet blev det en sväng på stan med fika/middag tillsammans med Daniel, en vän som alltid finns där i vått och torrt. Solen värmde gott och sommaren visade äntligen sitt ansikte.

Träffade kollegan Anneli, bytte om och peppade sedan inför vårruset. Placerade mig dock helt fel och tog mig inte iväg riktigt som jag tänkt mig, ett misstag jag inte kommer att göra om nån fler gång. Missnöjd med min tid på 28 min, men hamnade i alla fall under min absoluta skamgräns på 30 min. Myspyspiknick i gräset med goa kollegor avslutade dock loppet på ett riktigt bra sätt.

Bilden är lånad från Piteå-tidningen, en artikel om vårruset :)

 

Kvällen spenderades i en soffa framför en film och dagen efter blev det en hel del sol och mjukglass på stan innan vi åkte hemåt. Barnen landade hos mig kl 17 och nu är tanken att jag ska ha dem 5 veckor i sträck. Underbart mysigt för mig, mindre roligt för pappan kan jag tänka mig. Jag skulle inte palla det om jag var honom.

Kidsen och jag bestämde oss för att se melodifestivalen tillsammans, de skulle få vara uppe hur länge de ville. Det slutade med att Ludvig somnade kl 22, jag kl 23.15 och Wilma satt tappert och såg hela mello ha ha. Hon väckte mig, sa att Loreen vunnit och sen gick hon och lade sig.

Har lånat bilden från Aftonbladet

Söndagen bestod av morsdagsfirande i hembyn, kalas för Luddes kompis Harry, krattande, städande, fotbollstränande osv. Känns som om jag inte satt ner ens en enda liten stund. Har lite "jag-vill-inte-dra-hela-vardagslasset-själv-längre-ångest", är så himla trött på att jag är den enda som engagerar mig. Den här veckan blir inte bättre, hundra saker att göra och komma ihåg.

Jag har börjat med mitt LCHF/periodiska fastande. Vad skoj med lite peppande, och Anna jag lovar att jag ska känna mig för. Funkar det inte så lägger jag av med fastandet. Kommer dock alltid att träna under matperioderna, dvs träning efter middagen och med ett sista mål efter träningen. Vi får helt enkelt se hur det går :).

Pollenallergin har slagit sina klor rejält i mig, så det blir en hel del medicin, ögondroppar osv. Men det är värt, tröttheten och kliandet då jag vet att sommaren är här. Man måste ju bara älska värmen :).