Hade en dialog med en bekant till mig idag om dejtingens ljuva värld. Han var av åsikten att han dejtar flera stycken åt gången så att han kan se vem det lutar åt. Han påstår att man gör ett misstag om man satsar allt på ett kort "man träffar någon som man satsar 110% sedan visar det sig att hon valde "den andra killen". Då är man verkligen FUCKED".
Jag kan känna att det är tråkigt för de andra som dejtar honom då de blir "andrahandsvalet" om han inte får den som kändes bäst från början, att man inte tror tillräckligt mycket på att nån ska tycka om en och behöver en reservplan.
Han motiverar sitt val med att "Känslor är inte som Hollywood. Folk säger att de vill ha någon som bara bryr sig om dem. I nästa sekund faller de i armarna på någon neandertalare som stoppar picken i sin skoter och har en tuff tatuering." Det är helt enkelt bäst att förvänta sig att godispåsen går sönder, att större delen faller på marken och blir oätliga. Då har man i alla fall några halvgoda kvar.
Kan faktiskt säga att jag är glad att jag inte dejtar honom...
1 kommentar:
Fyy! Jag är också glad att jag öht har sluppit att dejta en sån människa!
Skicka en kommentar