Ramlade in på en blogg skriven av Mirka från "Familjen annorlunda" som gått på tv 4 i vinter. Hon har elva barn och ett tolfte på väg. Blir trött bara av att tänka tanken på tolv barn och är oerhört fascinerad av den ork de familjer som väljer detta tycks ha. Hur ser det ut egentligen kan man ju fråga sig, blir de äldsta barnen verkligen barn eller några sorts extraföräldrar? Finns verkligen energi att lägga på alla barn? Kärleken tror jag är oändlig, men man har ju bara två armar och 24 timmar på ett dygn.
I min värld finns tanken på att jag kanske kommer att få något fler barn i framtiden då det finns en möjlighet att jag träffar någon utan barn. Däremot så kan jag endast tänka mig ETT barn till då jag inte vill att mina stora barn ska komma i kläm, min tid ska ju räcka till dem också. Lite skräckslagen över tanken att det kanske blir en bebis nån gång är jag, har blivit bekväm och njuter av att jag kan prata, skratta och skämta med mina goungar. Vill jag verkligen ha någon liten knodd jag måste jaga efter och hålla koll på hela tiden, vill jag ha vaknätter, matande och påklädning igen? Mina små kommer ju att vara så pass stora innan det blir dags igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar