Går nog inte att dölja att jag är oerhört förtjust i min hemby, i mina ögon den bästa platsen på jorden. Jag får ett lugn när jag är där som inte går att jämföra med något annat, löpningen är meditation på hög nivå i tystnaden. Åkte dit måndag och stannade till tisdag, jag fick mysa med mamma och pappa och barnen gick på upptäcksfärd.
På väg till hembyn:

Njutning i solen:





Taro, världens snällaste hund:

Fikapaus med mammas goda bullar (tur att nån i familjen kan baka):

Kvällsmys:
2 kommentarer:
Va mysigt ni ser ut att ha det :)
Wilma växer ju som en...ja, jag vet inte vad. Snart är hon ju tonåring!
Eller hur, det är ju helt galet. Och tro mig, tonårstjejen har redan börjat visa sig ;).
Skicka en kommentar