2011-04-11

Relationer


Det är verkligen inte lätt att vara separerad med barn, relationen går verkligen upp och ner. Man har olika tankar kring allt och måste fortsätta fungera trots att man inte längre vill vara en del av varandras liv.

Just nu funkar det inte alls bra medan vi andra gånger är bästa vänner. Hur får alla andra det att funka?

Trots detta är jag lyckligare än någonsin över att det är vår och känslorna spirar, önskar bara att det lilla svarta molnet slutar lägga en skugga över min himmel.

2 kommentarer:

Erik Forsling sa...

Hej.

Första gången jag läser på din blogg såvitt jag vet.

Lustigt, men Johanna skrev idag ett inlägg på besläktat tema. Mitt, dessvärre, långa svar är inte utlagt ännu - och jag vet inte heller såklart om det blir det.

Men vad är det som får dig att tro att alla andra får det att funka? Min misstanke är den motsatta - om man menar fungerar på ett bra sätt.

Och du min kvinnliga namne; hotfulla moln finns det under alla årstider - men i Sverige ännu ingen tsunami. Och moln, även de tunga, är skyar som blåser bort. Man går ju inte hela tiden och glor upp i himlen, och därför blir man ofta överraskad när det plötsligt blivit nytt väder. Regnet känner man av, likaså solen. Det är mellandagrarna som är de luriga fenomenen.

Låter som att du är nyseparerad. Du skulle ha skådat min 25-åriga relation med barnamodern (våra gemensamma) K. Där var det som du nyss beskrev det när vi var tillsammans. Nu är allt prima. Ja relationer är olika.

Och våra barn var myndiga när vi gick åt varsitt håll. Så väldigt många verkar genomgå processen när barnen är yngre - och då blir det med nästan självklarhet tyngre. Dåligt rim, men ändå.

Känner också att det är vår, men gick nyligen på en känslomässig käftsmäll så att jag gick i backen rejält. Jag förstår din metafor (ännu ett uselt rim) med vår och moln. Men de blåser ju som sagt bort.

Avskyr optimistkonsulter, så jag skickar bara en vanlig hälsning som tack för läsningen.

Erik F.

Erik Forsling sa...

P.S. Ursäkta, men nu bredde jag ju ut mig på din blogg också. Skulle bara skriva ett par rader.

Ursäkter!