Det är egentligen ganska lustigt hur man kan påverkas av barndomen. Jag ser mig själv som en ganska stark människa med stor tilltro till mig själv. Trots detta så är det med en viss ångest jag går tillsammans med barnen till Wilmas skola och spelar brännboll ikväll.
Jag var alltid den som blev vald sist, förståeligt i och för sig då jag är värdelös på brännboll. Detta sitter dock kvar djupt inne och jag får en klump i bröstet av att tänka på det, hur kan något som är så roligt framkalla sådana känslor?
Kommer även att få kika på Wilmas nya klassrum och träffa hennes nya lärare, känns riktigt spännande då lilltjejen börjar 4:an till hösten. En ny era har sin början :). Wilma på mellanstadiet och Ludde i förskoleklass...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar