... tror jag.
Anders har varit hit idag och det verkar som om han valt att lägga hatet på hyllan ett tag. Känns jätteskönt att kunna prata som vanligt med honom igen, jag har verkligen tagit skada av att han avskytt mig så. Vill inget annat än att vi ska vara vänner, bryr mig ju om honom. Så håller tummarna att det lugnat ner sig. Vi kommer aldrig att bli så nära vänner som vi varit, men bara vi kan vara vettiga mot varandra när det gäller barnen så är jag nöjd. Önskar honom allt det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar